| ◾ | Dagens normer innebär ett högre tillåtet utnyttjande av stålmaterial, svetsförband och skruvförband än tidigare, vilket bl a medför mindre reserver för felaktigt utförande |
| ◾ | Dagens normer innebär också en mer kvalificerad användning av materialet. Fordringarna anpassas till de aktuella förutsättningarna med hjälp av ett flertal olika hållfasthets- och seghetsklasser för grund-material, olika utförandeklasser, svetsklasser, skruvförbands-klasser osv. Detta medför samtidigt ökade risker för felaktigt utförande |
| ◾ | Idag används en större andel höghållfasta konstruktionsstål, som mikrolegerade stål och ibland även seghärdade stål, vilket ställer högre krav på behandlingen av materialet |
| ◾ | Nya svetsmetoder kommer till användning som har bättre produktivitet men som kan innebära ökad risk för allvarliga svetsfel vid felaktig tillämpning |
| ◾ | Dagens stålkonstruktioner och deras utformning är i många fall mer avancerade än tidigare, vilket bl a kan medföra större felkänslighet och allvarligare konsekvenser vid ett brott |
| ◾ | Den hårdare konkurrensen mellan stålbyggnadsföretagen leder till en kostnadsjakt som inte alltid går hand i hand med kvalitetskraven |
| ◾ | Forna tiders hantverkare med mycket lång erfarenhet av stål- smide är inte lika vanliga idag. Risken för fel orsakade av den mänskliga faktorn har ökat |
| ◾ | Kraven på beständighet och begrepp som livscykelkostnader har blivit mer uppmärksammade. Livslängden med hänsyn till såväl utmattning som korrosion är i högsta grad beroende av utförandet av en stålkonstruktion. |